fredag, februari 27, 2015

V. 37 och några tips till allmänheten

Nu har vi gått in i vecka 37(om några dagar 38) och har ca 3 veckor kvar tills vården gissar på att vi ska åka in och föda barn. Ibland tror jag tidigare, ibland senare. Vem vet?

Det är många människor som tror att dom vet mycket om oss. Till exempel vilket kön vårt barn har, hur vår förlossning kommer kännas, hur vårt liv kommer att bli efteråt. En annan vanligt grej är att de som tidigare fött barn vill applicera sina känslor på mig. Jag vill bara säga - please don't. Vi är i full färd med att skapa vår egen upplevelse och har NOLL intresse av att någon annan ska tala om hur det är eller kommer bli. Att det ska vara så svårt att förstå? Varför inte gå in med intresse och fråga om just vår unika upplevelse istället för att basunera ut om " Det kommer bli si och så, för mig var det så här och då är det sant, du kommer känna ditten och datten". Jag stänger bara av, jag vill inte höra. Samtidigt blir jag jävligt irriterad.

När hen är född kommer jag troligtvis att fortsätta bete mig som satans avkomma mot de som vill tala om för oss hur det ska vara. Och helt ärligt skiter jag i om det var med goda intentioner. Känn på den.

torsdag, februari 26, 2015

OBS OBS! Detta händer inte ofta!

Jag är på bra humör idag, woho! Trots ont över allt och diverse sammandragningar så känner jag mig ganska pigg, pepp och glad. Detta trots att Luleå förlorade igår mot jävla Djurgården(mitt sämsta lag i hela SHL) och att jag vaknade i morse av en väckarklocka som ringde och tänkte att den omöjligtvis kan vara mig. Guess what, det var min.

Men! jag är peppad på att jobba trots detta(okej, surfa lite mellan varven - jag är ingen maskin!), det känns kul och trevligt att vara här. Och i helgen blir det Mars. Mars kan vara en fin vårvintermånad och är förhoppningsvis månaden då vi får träffa vårt barn. Idag är oron och rädslan frånvarande - är mest pepp på att föda. Andra dagar - livrädd. Det är väl så det är.

Jag är också glad för att ikväll blev vi spontanbjudna på middag hos väldigt kära vänner. Jippi! Älskar vänner.

tisdag, februari 10, 2015

Tröttman, smärtan och hickan.


Igår var det måndag och oftast får jag  lite livspepp på måndagar. Bra flow på jobbet, köpt ny matta till barnrummet och ett allmänt bra humör. Det finns ju dock inte så mycket ork över efter jobb till att göra grejer. Känner nästan att jag borde be om ursäkt eftersom jag typ är Världens Sämsta Vänsom typ aldrig hör av sig. Så förlåt, men jag har så jäkla ont efter en hel dag med de vardagliga grejerna att det enda som funkar är att ligga ner. Helgerna ska vi inte ens prata om, då är det sova ikapp som gäller. Kul liv, jojo, MEN! Det är faktiskt bara 39 dagar kvar till beräknat ankomstdatum så jag håller modet uppe!
Det här är vad vi gör på lediga stunder. Ninja sur-sover i en trygg famn.

Det här barnet som bor inom mig har förresten börjat ha hicka minst varje dag. Stackars liten, jag tänker att hen kanske har ont i magen av allt hickande. Skulle jag ha. Rätt gulligt i och för sig, att känna dom små rycken och veta att där inne finns någon som vi snart ska lära känna på allvar. Svårt att förstå men ändå hur coolt som helst!

söndag, februari 08, 2015

15%

Det är alltså mindre än 15% kvar till beräknad ankomst för vårt barn, apparna säger att "nu är det hög tid att förbereda sig". Jaha. Hur då? Ärligt talat är jag skiträdd och vill helst inte tänka på det alls, fast det funkar ju inte eftersom jag tänker på det hela tiden.

Kommer allt gå bra?

Har vi allt vi behöver?

Tänk om något händer med mig eller knodden?

Hur ska jag kunna jobba fyra veckor till?

Hur ska jag kunna fungera socialt?

Kommer tiden efteråt vara skitjobbig?

Kommer människor runt om kring ge oss de utrymme vi behöver?

Bara frågor, inga svar. Och alla andras frågor. "MEN ÄR DET INTE DAGS SNAAART? MEN HERREGUUUD SÅ LÄNGE KVAR?!!!?!?!?!?!!" Jag orkar inte ens. Börjar tycka att det är jobbigt att vara ute bland folk, blickarna bränner på min kropp och jag ser hur tankeverksamheten snurrar på. Hade varit skönt att bara få existera precis som vanligt, men istället ska det tittas, frågas och undras.

Det är mycket neggo nu men missförstå mig rätt. Gäller det nära vänner och familj älskar jag att dela med mig av sparkarna från vår unge, berätta och svara på frågor. Det känns bara fint och kul. Vänner och familj är så fulla av respekt och ingen, INGEN har trampat mig på tårna.

tisdag, februari 03, 2015

OBS!

Alltså herregud, vill bara säga att ny bakgrund kommer! Ni ska inte behöva ha det så här, jag lovar.

Update: Okej, det får bli så här en stund. Tills jag kommit på något snyggt.

Håret!


Åh, vad jag blev nöjd! Det blev en lila botten som går ut i en smokey-blå-petrol färg. Är så himla spänd på hur det kommer reagera efter några tvättar - det rosa tvättades ju ut ganska snyggt. En del skakar på huvudet och säger "fattar du hur mycket underhåll det där kräver nu?". Eh, ja. Jag har haft andra kulörer i mitt hår och tycker inte att det är jobbigare än att göra en vanlig inpackning. Jag har haft hårfärg de senaste 7 åren som krävt sitt och det är helt klart värt det. Har fått helt galet långt hår också och det som gjorde mig allra gladast var att min älskade frisör/vän sa att det inte ens var slitet! Vi behövde bara klippa 1 cm TROTS vinterfnöskeklimat. Mitt hår brukar bli väldigt ledset på vintern men inte i år. Tack graviditeten? (JAAAAA, jag vet att jag kommer bli helt jävla flint så fort jag börjar amma, jag har hört det X antal gånger nu - tack för det och nu räcker det)
Jag hoppas att jag kommer älska det här länge, tänker att det här kommer göra sig bra till sommaren också med en liten ljusare slinga i! 

måndag, februari 02, 2015

Inget carpande och veglasagne!

Faktum att det har kommit miljoner cm snö samt att jag är lite halvförkyld(och gravid - återkommande jobbigt) gör att jag helst skulle vilja begrava mig i sängen ett tag. BUT NOOO, tydligen måste man jobba för att få lön. Helt orimligt.

Just nu är det svårt att carpa dagen, jag längtar mest till annat så som helgen(då får man sova och vila) och efter förlossningen(då får man en unge och en kropp tillbaka). Jag har försökt, men det går inte. Som tur är har jag ju lite roligheter längs vägen som hjälper mig att hålla mig flytande.

Gjorde förresten en svingod veglasagne igår från Onekligens bok Mera vego för hela familjen. Om ni vill ha receptet.... får ni köpa boken!

Världen finaste vantar!



Hur grym mamma har en inte som har stickat dessa underbaringar?! Sitter som en smäck och är helt otroligt mjuka och goa. Och det bästa av allt - mamma har gjort dom <3