Stellan 1 månad

Mirijam gjorde en så fin sammanfattning av sina barns första tid i livet en gång i månaden så jag tänkte att jag skulle försöka mig på något liknande.

Första veckorna sov han extremt mycket, så mycket att jag trodde att något var galet. Googlade ett antal gånger på om det var normalt att en spädis som i princip 20-22 timmar per dygn. Detta avtog ju som väntat och efter ett tag börjad han vara vaken lite mer. Han ville helst sova på någon utav oss, eller så var det vi som inte riktigt fattade att man kan lägga ner en bäbis ibland. På riktgt så tror jag inte att han låg ensam många minuter där i början, det var något som jag fick lära mig när Matte började jobba igen. Det funkar liksom inte att vara hemma själv med en bebis utan att låta honom ligga själv alls. Nu gillar han att ligga i babysittern och sprattla med benen!

Det tog ett tag innan vi lärde känna varandra, början var det svårt att förstå varför han skrek och det kändes som om vi bara gick runt och gissade helt utan belägg och ja, det är väl lite så det är att bli förälder för första gången skulle jag tro. Lite som att lägga ett pussel. Jag tror att vi fortfarande håller på att lära känna varandra, vi har dock kommit en bra bit påväg! Jag längtade väldigt mycket efter de första leendena eftersom det kändes som om det skulle vara någon slags bekräftelse på att han inte hatade oss, haha! Det var i alla fall skönt när dom kom.

Vi är så himla glada att det var just den här lilla killen som kom till oss, han tog oss verkligen med storm! På ett sätt har det verkligen varit som jag förväntade mig och på ett annat helt annorlunda. Stellan - du är bäst!

amning på McDonalds: Check!

Det här med att amma på andra ställen än hemmets trygga vrå alltså, inte något jag är tokbekväm med! Jag känner mig så jäkla vulgo på något sätt, har stora bröst och kan inte bara smyga fram bröstvårtan för att mata Stellan. Allt syns liksom. känner mig dum och fånig som tänker såhär - jag vet att jag har precis samma rätt att mata mitt barn som alla andra men ja, lättare sagt än gjort.

I alla fall; vi hade varit ute på en hadlingstur och bestämde oss för att ta en burgare på McD i all enkelhet. Stellan började knorra och ja, vi hade inte så mycket val. Det gick ganska bra ändå, kunde liksom vända mig bort så det inte syntes så mycket. Problemet är att han behöver rapas ganska noga och blir han lite knorrig mitt i ätandet är det lika bra att bara lyfta upp honom en stund och då är det inte läge att börja dra i kläderna. Bara att lägga honom mot bröstet så döljer han det mesta men jag känner mig ju lite naken. Har liksom aldrig flashat tuttarna offentligt tidigare, haha!

försöker träna på att vara lite bekvämare då det är himla praktiskt och sakta men säkert går det ju faktiskt framåt. Hur känner ni därute för amning offentligt? (frågan handlar om du är bekväm eller inte med det, inte huruvida det är ok eller inte för ok är det.)

Bröstmjölksdonation

Har helt glömt bort att berätta att jag har donerat bröstmjölk till sjukhuset där Stellan föddes, precis nu när vi lämnat tillbaka pump och alla grejer! Tokigt, kan ju berätta lite mer om det.

Ganska snabbt efter att mjölken runnit till upptäckte vi att jag hade ganska mycket(så det räckte och blev över) och jag fick av en händelse erbjudande om att donera. Eller ja, donera och donera, jag får faktiskt betalt men dock en symbolisk summa bara. Sjukhuset använder mjölken till bebisar som av olika anledningar inte kan få i sig sin egen mammas mjölk. Varför inte bara ge dom ersättning? Jo, för då missar dom ju alla extra näringsämnen som boostar immunförsvaret lite extra som endast finns i bröstmjölk. Jag har inte pumpat ur mig några gigantiska mängder men någon liter blev det. Sjukhuset själva resonerar så att alla droppar är värdefulla och det kändes bra att kunna hjälpa någon annan liten bebis.

Om det finns någon därute som är intresserad av att donera så finns det några saker att tänka på som jag tror är ganska generella för hela landet:

- Du måste vara frisk
- Du bör inte äta några mediciner
- Du får inte ha tatuerat eller piercat dig senaste 12 månaderna
- Du får max pumpa tills barnet är 3 månader

Och resten hade jag visst glömt! Men det är ju bara att kontakta närmsta sjukhus för mer info.

Något som händer otroligt sällan nu för tiden:

Selfie! Så här såg jag it i lördags på väg till matchen mellan Luleå roller derby och gbgrd. Tyvärr förlorade vi men det var sjukt fett att träffa massor med vänner och löst folk från föreningen💕

ENORMT träningssug!

på torsdag ska jag träffa en sjukgymnast igen, är fruktansvärt pepp på detta! Why? Jo för att jag hoppas på att bli godkänd att få börja träna igen! Hade ju så mycket foglossning under graviditeten att jag helst vill ha en sjukgymnast(som är specialiserad på bland annat gravida) som säger vad som är okej och vad jag måste vänta med. Är så peppad att jag redan mailat gymmet angående upptining av mitt medlemskap. Jag måste börja träna, min rygg och nacke mår så mycket bättre av det och jag börjar få så jäkla ont av kassa amningsställningar och barnabärande. Mina axlar är så framskjutna att jag ser ut som en påse potatis, det syns riktigt hur ont det kommer börja göra om jag inte stärker upp igen.

Saknar att känna mig stark helt enkelt. Saknar att träna. Ska bli kul att börja igen.

En gång i tiden tränade jag på sånt här.

Jaha, då har en testat att blivit kräkts i ansiktet då.

Vi har ju en bebis som kräks ganska mycket och idag hände det. Han kräktes mig på munnen. Han var ganska nyäten och jag lyfter honom mot mitt ansikte för att pussa honom på munnen och då, blargh! Rakt i ansiktet. Det roliga var att jag inte ens tyckte stt det var speciellt äckligt... Det glamourösa småbarnslivet alltså! * insert emoji-som-skrattar-och-gråter*

Trean kom!

Har ju träffat några andra då blivande mammor under min graviditet, närmare bestämt fem stycken. Inte dom via föräldrautbildningen utan ett gäng som hittat varandra på egen hand. Det har varit så otroligt värdefullt att ha ett forum där alla förstår vad en pratar om när det handlar om krämpor(både fysiska och psykiska) kopplade till graviditeten. Jag var först ut att föda och sedan har vi ungefär en i månaden fram till juli. Igår kom nummer tre till världen, Stort grattis P! <3
Känns så himla fint att ha er allihopa och veta att det finns någon på armlängds avstånd som går igenom samma resa. Vi kommer fortsätta ses även efter att alla bebisar har kommit vilket också är så himla värdefullt då jag inte har så många andra som nyligen fått barn.

Nu hejar jag på M som är next to go om några veckor, PEPP PEPP! Kan verkligen rekommendera er preggosar där ute att teama ihop med några andra i samma sits, gärna dom som är gravida för första gången och inte redan har erfarenhet av förlossning så ni är på samma nivå. Det har varit super för mig!

#soffhörnsmaffiantvåpunktnoll

Mycket prat om sömn nu!

Vi har det väldigt lyxigt(tror jag, har ju inget att jämföra med) när det gäller bebis och sömn. Han är som sagt vaken länge men sover bra på nätterna och vaknar var tredje-fjärde timma för att äta. I natt han han dock inte varit så himla charmig; legat och dnurrat som en helikopter, grymtat och gnorkat, spottat ut nappen fem miljoner gånger för att efter en hundradels sekund bli ledsen för att han inte har nappen längre. Han har säkert haft lite magknip, stackarn. Vi har varit trötta alla tre, den minsta har dock behagat att sova typ hela dagen och den ömma modern vet ju att han sover superbra i vagn så det har blivit en del knatande idag. Hoppas verkligen han har lite mer ro i kroppen i natt, hade varit skönt att få känna sig lite mer alert i morgon. 

Stellos Banana är glad trots trött. 

Alla trängs på pappa/husse

Sömn och gott bemötande

När jag ringde BVC för ett tag sedan för att rådfråga angående Stellans nästäppa om nätterna gjorde sköterskan något som jag uppskattade väldigt mycket. När vi pratade om sömn så förutsatte hon inte at han sov i egen säng och pratade utifrån om han sov i egen säng eller mellan oss utan att värdera alls. Så liten grej men så otroligt skönt eftersom jag ibland kan uppleva lite hets över att barn ska sova i egen säng, eller i alla fall att det är det bästa. För oss funkar det inte bäst, han sover lugnast och tryggast mellan oss i sitt babynest och inbland till och med på någon av oss. Det är helt ok för oss, jag hade inte velat ha det på något annat sätt just nu. Det ska moraliseras och värderas från alla möjliga håll om allt och därför blev jag så himla glad över BVCs bemötande. 

En sovande herre i sitt näste.