Pepparkakssnittar

Igår fick jag bakpepp och googlade runt efter roliga recept. Jag landade hos Linneas Skafferi och testade ett recept med pepparkakssnittar. Ren och skär lycka i munnen vill jag påstå, dom blev så galet goda! Gör så här:

200 g smör
2 dl socker
3 msk sirap
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 krm vaniljpulver
3 msk pepparkakskrydda
2 msk kanel

Vispa smör och socker fluffigt och blanda i resten. Dela degen i fyra delar och rulla till korvar som du plattar ut lite på två plåtar. grädda ca 10-15 minuter på 200 grader. Ta ut plåtarna och skär snittar medans dom fortfarande är varma. 

Det här var som en fröjdefull jul i min mun, testade också att sätta dumle i en längd men det blev baske mig godare utan.

Jag delar gärna med mig.

Hela den här veckan har jag varit trött och på rätt dåligt humör och delvis därför har jag tagit ledigt från jobbet imorgon. Det gäller att försöka lyssna på kroppen när den sänder ut signaler. Annars kan jag bjuda på en liten sur-lista på saker(eller snarare beteenden) som jag retar mig på:

• För gamla människor som inte kan hantera emojis utan MÅSTE sätta symboler överallt
• Människor som pratar i termer som "jag känner" istället för "jag tycker".
• Människor som ger mig helt oönskade tips och råd.
• Människor som tror sig ha rättigheter inom mitt och min sambos liv. 

Varsågoda! 

Känsliga läsare(eller ni som är less på preggosnack) varnas

Det här med att jag gjort halva graviditeten och fortfarande mår illa, kan vi prata om det? Första veckorna hade jag ett konstant illamående om jag inte åt något typ hela tiden. Problemet var att jag inte var sugen på något alls. Efter vecka 14 övergick det konstanta illamåendet till ett lömskt morgonillamående. Lömskt? Joho, väldigt. Mellan 2-4 dagar i veckan måste jag akutkräkas på tom mage typ helt oförberett. Sjukt besvärligt om en redan har hunnit till jobbet men som tur är har jag lärt mig ganska bra att gissa mig till om det är en sån dag eller inte. Ibland är det mitt eget fel för att det är ju klart att en börjar må asdåligt av att:

• Smöra macka
• Borsta tänderna
• Tänka på något lite äckligt
• Lukta i kylskåpet(eller snarare öppna och råka inhalera med näsan)
• Dricka vatten

Det här är ju helt orimligt men verkar vara min vardag resterande veckor. Ändå upplever jag att jag mår rätt bra faktiskt, och det är ju tur. 

Ingefära i juicen ska ju hjälpa har jag hört

Silvana Imam

Kors i taket, igår släpades denna tunga kropp... brace yourself.... på klubb! Klubb Makten närmare bestämt. Varför? Jo, för fina vänner och för Silvana Imam. Bästa musikupplevelsen på länge. Bästa texterna på länge. Kommer att lyssna sönder hennes musik.

Powerpussies

Misstänkt mord

Vid första anblick! Men det var gymnasieskolan som firade halloween.

Kändes väldigt The Shining...

Vernissage - Avtryck, Jens Bäckström

Igår var jag och M på vernissage hos den otroligt begåvade Jens Bäckström(@Eurobild på instagram) för att titta på utställningen Avtryck som finns i Eurobilds egna galleri. Jens är en fantastisk fotograf som föredrar att redigera sina bilder så lite som möjligt vilket jag tycker är en härlig kontrast till allt överredigerat vi konstant matas med. Fantastisk utställning, gå in och titta vet jag! 

Hur en kommer att förändras

Det här med att vara gravid och sedan ha ett barn är ju nästan alltid fint och trevligt. Tyvärr märks det ju redan nu att några glider ur bekantskapskretsen. Redan pre preggo så pratades det ganska hetskt om hur trååååkiga folk med barn är. Jag var säkert en av dom som gjorde det ibland, ung och oförstående, men jag har aldrig valt bort någon på grund av att den valt att skaffa barn.

Nu är det snart vår tur att utöka och tyvärr kan jag inte lova att jag kommer vara exakt samma person som innan. Troligtvis kommer jag bli "tråkigare", jag kan ju omöjligt vara lika flexibel som jag är idag. Troligtvis kommer jag ibland prata om vårt barn. Kanske inte så konstigt kan jag ju tycka. Dock kommer jag inte att tjata sönder någon som inte vill höra, redan nu väljer jag oftast att prata om andra saker än gravidillamående, vagnmodeller och så vidare. Så länge ingen frågar för då berättar jag gärna. Helt ärligt vet jag inte hur jag kommer bli och vara, vad som kommer förändras och vad som kommer att bestå. Och det är okej.

Det fina är dock att de allra flesta är superglada och engagerade och faktiskt VILL veta. Ändå kan jag inte låta bli att sörja de som väljer bort mig för jag kommer sakna varenda en av er. Men det är också okej.

New skill - bra på att få vaccin.

Eftersom jag numera tillhör en riskgrupp så har jag varit och influensavaccinerat mig. Känns bra att ha lite extra skydd i vinter och med tanke på riskerna med att bli sjuk just nu. Vaccinationen gick bra, är ju inte jätteförtjust i sprutor men jag har ändå blivit ganska duktig vilket jag glatt påpekade för sköterskan. Efteråt kände jag att jag ville ha lite mer bekräftelse på det. "Visst var jag ganska duktig?", johodå, det tyckte hon visst.

Ungefär en minut efter att vaccinet intagit min kropp började jag känna efter om jag fått några biverkningar. Kände inget. Nu, så här några timmar senare - kanske! Blir helt klart en spännande eftermiddag. 

Kattmysarkväll

Sitter och laddar upp för hemmakväll med katterna idag. Sambon är på vift med jobbet och jag ska sitta i soffan och titta på dålig tv, kanske läsa en bok. Måndagar är en helt omöjlig dag att göra något av efter jobbet. Det är som att jag är helt urladdad av all tankeverksamhet och kan liksom inte fokusera på något vettigt.

Katterna har nog gått i någon slags vinterdvala nu, det sovs och sovs. Knappt att dom orkar engagera sig när det är dags för sista målet mat. Gullefluff, ett liv utan djur är ju helt otänkbart.

Tadaaa!

Och vi är klara med tapetseringen förresten! Mönstret är perfekt, lite retro som passar till våra gamla möbler. Denna unge kommer att hata teak i tonåren med tanke på hur det ser ut hemma hos oss. High five på att vi har varit så jäkla effektiva och duktiga!

Syfabriken

Det här med att ha en mamma som är världens bästa och som dessutom älskar att sy är ju hur fint som helst. På bilden ser ni senaste produktionen - ett baby nest. Hon har även sytt flanellakan, dregglisar och väntar på mönster för babykläder. I helgen fick syskonbarnen superfina leggings á la mamma som dom enligt uppgift tycker väldigt mycket om. 

Hallå preggo-glowet?

Skulle verkligen vilja styra upp någon ny trevlig bild på mig själv men känner inte direkt att det skulle bli från min bästa sida. Det här jäkla preggo-glowet som alla pratar om måste ju vara en myt. Min hud är i sin sämsta form, mitt hår är i en konstig form och det är som att vinterblekheten har slagit nytt rekord.

För övrigt är jag evinnerligt trött på alla gravida och post gravida som upprätthåller andras ångest genom att ba "Jag gick upp 3 kg under min graviditet, fes ut ungen på 15 min och åkte från sjukhuset i mina gamla jeans". Jaha kul för er. Det kommer inte att hända mig i alla fall och är verkligen inget jag siktar på. Det blir vad det blir och det är bra nog. Eller det här med att värdera den gravida kroppen. En hård kula på magen är det enda som avslöjar graviditeten värderas högre än en kropp som har mjuka partier, bredare höfter och blir allmänt fylligare. Det är inte lika bra. Suck och snark på detta alltså!

Som tur är har en dom bästa vännerna som aldrig säger dessa knäppa grejer, dom är så mycket klokare!

Ny tapet till bäbisen!

Idag ska vi börja tapetsera, wiiihoo! Det är det enda rummet som inte fått nya tapeter sen vi flyttade in men nu ska det bli av. Eftersom jag har en gravt utvecklad allergi för barntapeter har vi valt en lite grafisk som ska passa med alla våra gamla möbler och sånt.

Den ser rätt grå ut på bilden men sanningen är att den är mera blågrön i sitt mönster. Kommer bli fantastiskt tillsammans med den planerade National Geographic-gula spjälsängen!

Det är aldrig OK att kalla någon tjockis.

Det här är ett inlägg jag helst skulle vilja slippa skriva, men tyvärr är det rätt välbehövligt med tanke på vad en gravid person utsätts för. Och när jag läste MIRIJAM GEYERHOFER: Preggokroppen, en ångestsaga så insåg jag att det här bara kommer att bli värre ju längre tiden går. Jag har inte ens gjort hälften av graviditeten och folk har redan börjat med en massa skumma, jävligt kränkande kommentarer och obehagliga magklappningar. Här följer en liten lista(OBS! kom ihåg att typ dom första 15 veckorna dolde jag magen så det här har hänt under loppet av typ 3 veckor):

• HAHA, vad fan har du ätit egentligen?(antyder på att jag har stor mage)
• Jag misstänkte det, men tänkte att du bara kanske ätit lite mycket i sommar!
• TJOCKIIIIIIIIIS!!!!! 
• *En person som jag endast känner via arbetet ställer sig framför mig och SMEKER mig på magen*(magklappningar händer ju rätt ofta men har ju som samma karaktär)
• Hej tjockis, hur mår du? (Genast mycket sämre, tackar som frågar)
• Illamåendet brukar ju gå över ganska tidigt (Ja, fast nu har det inte gjort det)

Jag blir ledsen och väldigt kränkt över allt det här. Det är fan aldrig OK att kalla någon tjockis. Och vill du ta på mig, fråga innan. Det är så himla fint att alla mina vänner fattar det och frågar(tycker det är superfint att dom vill känna) men folk som jag är halvbekant med bara kastar sig på och börjar ta för sig. Det är som en klok person sa: Het plötsligt blir du allmän egendom för att du bär på ett barn, ta den striden när du orkar men det är också okej att bara strunta i det. Och det tar jag med mig för det är också extremt tröttsamt att hela tiden måste informera om att "jag tycker inte att det är roligt när du säger så där" och så vidare. 

Näe, en mandarin på det här då.

Valhåret

Lagom till valet passade jag på att fixa mig ett matchande valhår! Tyvärr tog sig inte det rosa partiet in i riksdagen(men på flera andra viktiga ställen), håret fick dock stanna ändå! Trivs mycket bra i rosa hår och det hade varit väldigt bra om någon ville påminna mig om det nästa gång jag funderar på att bli naturlig. Jag vet innerst inne att jag bara skulle ångra mig jag vill ju ha ett hår som gör mig glad. 

Annars då? Jo, drog en supervurpa på en halkig matta på jobbet och mina roller derbyskills gjorde så att jag istället för att bara trilla tog emot mig med knäna. ONT som fan men jag räddade ju i alla fall knodden från större stötar. Känner mig redan som en supermorsa!... typ. 

jomensåatteee.

Eeh.. Hej.
Det känns nästan pinsamt att skriva här igen, such a long time, no see! Senaste tiden har jag gått runt med en hel del tankar och funderingar som bara vill ut, ut, UT men har inte direkt några vettiga kanaler att föra ut all min visdom i. Okej, vad har hänt sedan sist då?

1.  Inte mycket. Fan vad vi vardagslunkar där hemma. Tvättid är typ en stor happening, haha!
2.  Tappat sjukt mycket träningsmotivation. Av rätt förklarliga skäl.
3.  Vi ska ha barn. Troligtvis därför punkt 1 och 2 ser ut som de gör. Och det är helt ok!
4.   Har som vanligt extremt mycket jul-pepp, alldeles för tidigt.
5.  Jag har skaffat mig ett rosa hår.

Så om en tittar in i sin spåkula är det ju ganska troligt att det kommer bli en del gravis- och barnprat framöver. Men inte bara, det lovar jag!